05 september, 2013

Invigning av Grands Veranda

Det är guldkant på tillvaron att få gå på pressträffar med lite lyx och flärd. Så kändes det när jag med 99 andra gled in i den nyrenoverade verandan på Grand. Grand är ju ändå ett ställe som jag går till flera gånger per år både privat och i andra sammanhang. Det kan vara allt från privata baler sedan jag flyttade till Stockholm i början av 90-talet, galor och lite exklusivare mässor sen jag blev bloggare. Ibland dricker vi ett glas champagne, lite förfest, på väg någonstans, och min sambo tar mig med på supé då han tycker jag behöver uppmuntran och livet inte ska få lunka på i sina gamla vanor. Ja, du förstår att jag har ett gott öga till Grand. ;-)

Nu öppnade Grand sin veranda igen efter att ha varit stängd för en omfattande renovering i 7 månader. Inredningen är hållen i en stram och klassisk stil med en del mjukare element som dekoren framför ingången till buffén. Ett ornament i, vad jag uppfattar är koppar. Me like! Kristallkronorna är raka, kyliga, lite 50-talsstil. En vacker kontrast. Marmorgolven är extremt snygga i övervägande vitt med svarta inläggningar. Man har öppnat upp valven och de före detta ytterväggarna är också krämigt vita. Detaljerna i t ex tjocka gräddfärgade linnedukar, tungt matsalssilver (bestick) och tallrikar med monogram ger en det där lilla extra.
Känslan är lyxig och glamorös. Här kan man äta både frukost, lunch och middag för att inte tala om afternoon tea. Bakom konceptet står arkitektbyrån Richmond International som tidigare haft sitt inflytande på Cadierbarens inredning.

Eftersom vi är så många bjuds vi att även besöka köket. Spritutlämningen passerar vi med sitt imponerande lager när vi kliver en trappa ner till köken. Det måste vara rätt jobbigt att arbeta i nivå och springa upp och ner är min tanke när vi går ner.

Kastruller och grytor glänser i kapp med de rostfria diskbänkarna som är specialdesignade.

Väl nere möts vi av en urläcker blomkålssoppa i små glas. To die for. Självklart intervjuar Helen Mags Magnuson och jag kocken om hur det är tillagat. Enkla grepp som att koka blomkålen med vatten så det precis täcker. Smälta lök. Grädde som fått koka ihop...mer kommer jag inte ihåg för mina ögon hamnar på den riktigt stora tryffel som han använder vid serveringen. I varje litet glas rivs nämligen tryffel ner. Gah så gott!
Vi bjuds till ett klassiskt, svenskt smörgåsbord. Sillinläggningar, kall fisk, kallskuret kött, sallader och småvarmt. Mest spännande tycker jag sillinläggningen med en hel kanelstång är men varje inläggning är en delikatess i sig som har mycket smak. Små patéer med såser, rökt lax, rökt torsk osv. Smakerna löser av varandra liksom färgerna. Det är verkligen vackert att bara titta på.
Fortsätter till det kallskurna och jag vet, jag borde antecknat för det var delikat både i färg, smak och textur.
Jag fastnar för tunt kallskuret kött, både läcker kotlettrad med plommon och spickeskinka. Vid den senare står en tomatchutney som lika gärna skulle kunna vara en röd tomatmarmelad. Jag blir glad över att se kombon då jag själv gjort hemgjord tomatmarmelad och brett på mina skinkmackor. Du läste rätt. Det är väldigt gott!

Bredvid står en liten skål med picklade grönsaker. Jag får veta av mitt bordssällskap att det är det senaste i New York, att äta picklat. Inte helt osökt far mina tankar till mormors inläggningar med nypon, tomater eller att jag själv gjorde 1-2-3-lag och syltade trattkantareller till nyår.

Dessertbordet är ett överdåd med exotisk frukt, vaniljglass med profiteroller, små glas med smoothies och smulpajer. Därför kommer jag inte ens till den delen som är det småvarma. Jag måste ju bara tillfredssälla min sweet tooth innan jag slutligen rullar hem...på cykel. En eftermiddag helt i min stil.

Fler inlägg om invigninen med bilder hittar du på Elle Mat och vin och Mat och vänner. 


1 kommentar:

Fröken Dill sa...

Vilken härligt överdådig LYX!!!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...