17 november, 2012

Löjromsfiske och löjromsresa till Spiken, Vänern


Det är grått och vackert när vi kommer till Spiken, den lilla fiskehamnen i Vänern. Här fiskas det siklöja under 2 månader på året mellan den 17:e oktober och den 17:e december. Att ta upp löjrom sysselsätter hela familjer och man jobbar oavbrutet 7 dagar i veckan för att ta upp Vänerns röda guld.

Besöket börjar med en tur på Vänern. Fiskargubben är en gemytlig herre som fiskar ensam. Han ska själv lägga ner och hämta nät. Händer det honom något är han illa ute, alltså får han inte ramla i vattnet. Han berättar att man förr lokaliserade var stimmen fanns och fisket på många sätt var lite effektivare varje gång man lade ut nät. Om jag förstår honom rätt så lägger man ut nät oftare men får inte upp samma mängd varje gång så när fiskaren går ut tar han upp en omgång med nät och lägger ut nytt på samma tur. Väl iland finns det ett litet gäng inom samma familj hand om fisken.

Fisken ska först skakas ur näten. Förr skedde det för hand. Idag har man en maskin till det. Därefter måste man skölja av fisken då den både kan ha lite orenheter på sig och en hel del fjäll. All fisk transporteras sedan i backar/lådor som rymmer ca 25 kg.

När man kommit så långt flyttas lådorna in i rum med låga bord. Vi går in till Ullis som med stor entusiam och glädje berättar om löjromshanteringen.
Runt ett bord kan det sitta 4-6 personer och klämma siklöjan på rom. Ett lätt litet ljud uppstår om luftblåsan går sönder. Honorna innehåller några gram rom. Hanarna ingenting förstås. Romen växer till sig under säsongen så i slutet får man betydligt mycket mer rom ur fisken. Ulrika som visar oss hur det går till säger att hon klarar att klämma ur rom ur 25 kg fisk på en timme. Men mer än 8 timmar per dag klarar man inte. På en låda med 25 kg fisk får man ut ca 1,5-2,5 kg rom.

När vi själva fått klämma rom får vi se hur den bereds. Först vispar man rommen. Romkornen går inte sönder men det gör hinnorna som håller ihop den i romsäckar. Därefter sköljs rommen 4-5 gånger i vatten. Rommen ska inte ta åt sig vatten då den kan bli hård och proceduren bör inte ta för lång tid. Man häller rommen i en sil och får bort det sista av hinnor och annat som inte hör till. 

Sen kommer en ställning fram där rommen ska hänga i 2 dygn. Påsarna som vi ser har fina mönster och det visar sig att Ulrikas familj sytt påsarna under 60-talet av gardin. Rommen blir fast och inte vattnig. Det är kvalitet att den inte är vattnig och att den har lagom sälta. Skicklighet hos den som bereder romen avgör kvaliteten.

Saltas ska den förstås också. Ca 5% salt per kilo tror jag att jag uppfattar går åt. När Ulrika rör i rom som stått lite med salt hör vi ett krasande ljud som när man går på skarsnö. Så ska det låta. Romen ska vara fast så att en kock lätt kan skeda upp den och lägga på tallrik utan att den vätskar sig. Vi får varsitt smakprov och den är verkligt god. Det är nu som någon säger att man förstår varför mat ska få kosta när det är så många moment för att framställa den.

Löjromen går att frysa och i princip kan man inte få färsk löjrom under annan tid på året än från mitten av september till mitten av december. Den som säljer färsk löjrom under andra perioder saluför den inte helt ärligt. Men vi får också lära oss att bakterier försvinner när den har varit fryst så det är bara bra om den fryses. Man kan frysa om den flera gånger och rekommendationen är att frysa i mindre förpackningar, att inte skära i rom som är halvfryst och frysa om. Om man gör det för många gånger blir den till slut härsken.

Vi avslutar dagen med att ta in på en middag i löjrommens tecken på restaurang Pirum inne i Lidköping.

Tack till Läckö-Kinnekulle  och Ylva Vitorovic på Viva Kommunikation som arrangerade den här resan. Både många trevliga bloggare, journalister och en minnesvärd dag.

BILDER från resan hittar du här. 

Bloggare/fotografer som var med på resan
Mikael Kranz, Koka ihop

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...