25 juli, 2009

Dinkelvåffla i Kivik - yes

En dinkelvåffla utan dinkel går inte säger Susanne och susar ut genom dörren. Kvarnen har inte levererat och jag måste upp till affären och köpa mer. Har du inte lust att ta en kopp kaffe så länge. Och visst har jag det och jag kikar på menyn - söta eller salta - med bär, sylt och grädde eller fetaost, tzatsiki, tomat lök oliv alternativt ädelost, morot, sockerärt, rädisa, valnöt.

Valet blir den med ädelost och medan jag väntar kikar jag runt. Jag noterar att det är Zoegas kaffe som serveras, och vad annars skulle det vara. Jag är ju i Skåne och Zoega var mormors märke också.

Idén till våffleriet kommer från Emma Karp Lundström som deltar i en mentorRing som Susanne Thorén, Lifecare driver. Det är en metod hon har rätt att använda som kommer från SUF/QUIS (Svenska Uppfinnarföreningen/Qvinnliga Uppfinnare I Sverige). Själv var hon Årets innovatör 2003.


Emma har möjlighet att delta i 9 träffar och någon gång på den 3:e träffen föddes idén om våfflan. Bakgrunden är att Emmas familj har rötter i smidestraditionen från Gislöv och är grafiker. Hon ville använda de vackra gamla rånjärnen till att göra Gorån. Men precis som jag själv erfarit när jag skulle pröva ett gammalt recept från mormors bok så är det nästintill omöjligt att få rånen att släppa från järnet. Susanne och Emma tänkte vidare och kom fram till att en våffla är inte så långt från ett rån och så föddes idén om att öppna en våffleria i Kivik.

De gamla järnen är rikt dekorerade.

och används egentligen över öppen eld. Här är ett helt gäng i en låda.

I höst på äppelmarknaden planerar Emma och Susanne att ha andra röror på våfflorna salta med lax och söta med äppelmos. Vilket naturligt leder oss in på nästa stora projekt som Emma jobbar med nämligen äppeltavlan som jag tänkte göra ett nytt inlägg om. Så kika in snart igen jag skriver så fort jag hinner.

Uppdaterat: Fick en recension av Emma som Fikabloggen skrivit.

PS Alla bilder är tagna med min Nokia N97, se info i högerkolumnen DS

6 kommentarer:

Hexmaster sa...

Det är inte ofta man ser den gamla formen "gorån". Lever den kvar i Skåne, eller varför använder du den här?

Kinna sa...

Därför att jag hittat ett recept i mormors vaxduksbok och att Emma själv nämnde det både när vi pratade och i infoblad som hon hade. Vad vet du mer om Gorån? Berätta är du snäll!

Hexmaster sa...

Här skrev jag om ordets märkliga (tycker jag) historia:

http://faktoider.blogspot.com/2009/07/dagens-etymologi-ran.html

Följ gärna länken till SAOB och se dateringarna. Du förstår säkert varför jag blev nyfiken. ;-)

Jesper sa...

Kul artikel! Jag tycker det är en tuff satsning på våfflans ädla konst.

Tack för länken!
/Jesper på Fikabloggen.se

karin sa...

Jag har ett gorånjärn,inköpt i loppishörnan på en antikaffär i Härnösand. Jag har aldrig använt det, däremot har jag ätit gorån på hembygdsmuseet i Härnösand; Murberget. Degen kavlades ut, skars i bitar med mall och så gräddades de över öppen eld.Jag har ett rullrånjärn också som jag använder med viss regelbundenhet. Jag har fått för mig att gorån kommer från norra delen av Sverige....sett med Skåneperspektiv

therese sa...

Jag och min mormor bakar gorån innan jul varje år. Vi har dock inga problem med att dom fastnar i järnet. Degen vi använder innehåller massa smör och grädde och det osar rejält när vi gräddar på vedspisen.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...