27 december, 2008

Olika sorters surdegsbröd

Att baka med surdeg är ett sätt att både få hållbart bröd, mer smak och att kunna baka utan jäst. Förr användes baktråg och där fanns surdegsämnen naturligt kvar till nästa gång. (Bagerijäst kom först på 1800-talet). Ett dyligt baktråg finns på Klefstad och många limpor bakades på en gång - kan ha varit uppemot 10-20 st. Drängarna bearbetade degen så att brödets fibrer drogs ut och det fick en bra seg konsistens.

På bilden ser du 2 olika sorter surdegsbröd. Martins bröd (det runda) bakades utan köpt jäst. Det jäste länge både i degbunken och utbakat. Smakade som ett tyskt sk Graubrot (gråbröd) där minst 51% är rågmjöl. Ju högre andel råg, desto mörkare bröd. Överstiger mängden råg 90% är det ett Roggenbrot (rågbröd) och är det mindre än 50% råg kallas brödet Weizenmischbrot (blandbröd på vete)*. Jag skulle tro att Martins bröd kan klassas som ett Graubrot med både rågflingor och rågmjöl samt rågsurdegsgrund.

Den andra sorten som är Märthas kavring** gör jag ganska ofta. Vad jag gjorde annorlunda den här gången var att jag inte diskade verktygen till assistenten som jag använde för att bearbeta degen med utan lät rester av Martins deg vara kvar när jag bearbetade det skållade mjölet till kavringen, precis som degresterna i baktrågen förr. Resulatet lät inte vänta på sig. Det surnade mycket mer än det brukar. Surdegsämnet till kavringen lät jag stå i en vecka dvs nästan lika länge som det tog att pyssla med surdegsgrunden för att få fram Martins bröd. Varje bröd var i en klass för sig och smakade underbart!

*Källa: Wikipedia
** Första brödet i boken I mormors berså.

Andra bloggare om , , ,

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...