05 april, 2008

Fina fisken

Ursprunget till det här receptet har jag fått från min bror Lasse som är väldigt duktig på att laga mat men framför allt baka. Egentligen innehåller det helt andra saker än det jag ska presentera och jag ska berätta varför. Det kastas väldigt lite mat i vårt hushåll. Allt sparas i små burkar och ofta kan jag tänka att det är som ett program på TV, man blir hembjuden att göra något ur kylskåpet och det står de mest konstiga burkar där och knappt några färska varor alls.

Ibland är det så att jag tror att det även finns en liten rest av något t ex har jag många gånger trott det skulle finnas en bit parmesan att förgylla en maträtt med, men då har Fredrik hunnit äta upp den och mina middagsplaner får omdisponeras.

Fina fisken var typiskt en sån gång. Jag skulle ha tag i ansjovisen i kylskåpet som jag visste skulle stå där. Och jag letade och letade, vände och vred på allt. Letade igen. Den skulle ju vara där och fixa till smaken på fisken. Men, nähä. Långsamt drog jag mig till minnes att jag kanske sett knäckebrödsmackor med välsmakande ansjovis, tugga efter tugga, försvinna ner i gapet på min käre sambo. Attans. Fisken blev väldigt god ändå och receptet omformades efter det.

Fina fisken
4 pers
1 fiskblock
1-2 burkar hela tomater
massor med frusen dill
någon dl mellangrädde
salt
peppar

Lägg blocket i en ugnsfast form. Bra om det är tinat lite. Dela tomaterna i mindre bitar och lägg dem över fisken och en del av spadet. Lägg massor med dill på och häll sedan lite grädde över. Några tag med salt och pepparkvarn. Grädda i ca 225 grader tills fisken är genomkokt och fått lite färg. Servera med pressad potatis.

3 kommentarer:

Lagers tabberas sa...

Kinna för katten. SZå här skriver jag på sidan 203 i Järnspisar, hackekorv och tabberas:

"Bekvämlighetsivern i köket och det höga tempot på jobbet, den tilltagande
stressen och den ökande andelen kvinnor inom förvärvsarbetet
gjorde att både konserverna och djupfryst färdigmat användes av snart
sagt alla människor. En typisk 60-talsanrättning var de blockfrysta torsk-
filéerna som man rent av tillverkade speciella frysknivar till – tandade och
fullkomligt livsfarliga issågar – för att man skulle kunna skära dem direkt
från frysen. Fisken sågades upp i jämna portionsbitar och lades på ett smort
fat. Sedan hällde man en burk konserverad krossad tomat över eller lade
på färska tomater, salt och peppar, och slutligen rikligt med dill, sedan in
i ugnen tills fisken var klar. Till det här serverades potatis.
Här kan man säga precis som Skrållan i Saltkråkan: »Fisk är inte mat!
Så vill man ju inte att ungar ska säga. Nu handlade det förvisso om pinfärsk
stekt gädda, men om Skrållan oupphörligen blivit serverad dessa
60-talets frysta torskblock hade hon ändå rätt. När fiskblocken lades att
tina i en het ugn blev täcket av tomater och dill bränt långt innan fisken
var färdig, men då hade blocket hunnit torka runt om och var sjöblött av
smältvatten i botten och litet rått och iskallt längst in. En förfärlig idé."


Jag trodde aldrig att den rätten skulle framkallas på nytt i det 21a århundradet.

Kinna sa...

Lager- du är ju för rolig. Tack för din långa kommentar ur din bok. Vet du, den här fisken är god och dillen kan man gömma under tomaterna så bränns den inte vid. =)

Lagers tabberas sa...

Ja, men ändå!
Den hemska östgötska barndomen kommer galopperande med breda ÖÖÖn och frysblocksknivar.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...