01 april, 2008

Eriks bakficka

Både ris och ros till Eriks bakficka - men mest ros. För det första gillar jag lokalen som är relativt avskalad och har en enkelt skön ostajlad atmosfär. Där njuter både ung och gammal en god måltid. Den yngste måste ha varit med oss och har snart nått skolpliktig ålder men där satt ett härligt omaka par vid bordet intill - måste varit farmor som tog med sitt snygga, kostymklädda barnbarn på middag. Sedan slank det in någon kändis som satt vid bardisken med - antagligen sina två barn i äldre tonåren. Ett helt sällskap borta vid entrén skulle ha kunnat vara på representationsmiddag och ett par väninnor diskuterade ivrigt livets viktigheter. Jag satt och kikade runt och gissade på vilka som var där medan jag valde i menyn.

Valet föll på kalvbräss med tryffeldressing och ballotin på gårdsgris med ingefärssky. Gårdsgris innebar att det kom från en särskild gård i Skåne som de samarbetar med. Jag undrade ju förstås för mig själv om det fanns stadsgris också, eftersom jag själv kommer från gård med grisar.

Medan vi väntade beundrade jag de härliga franska knivarna med den lilla flugan. Det sägs att de användes när man åt enklare måltider i det fria och endast hade en kniv med sig att skära bröd och kött med. Laguiole heter den och finns som fällkniv i Frankrike, vilket jag kan tänka mig är ursprungsvarianten.


Maten kom på bordet. Jag var inte särskilt imponerad av kalvbrässen - smakade inte så mycket och ytan tror jag skulle varit krispig. Den kändes mest trött.
Men när varmrätten kom in sjöng jag av fröjd. Jag hade valt något väldigt gott på menyn. Ballotin fick jag förklarat var bog som var nerskuren i bitar, inrullat i späck och krispigt på ytan. Åh så gott. Till det kom en potatisrulle. Runtom underbar sky som smakade lite ingefära. I det låg små, små tärningar bacon som gav det hela en suverän touche tillsammans med äppelbitarna, bräserad lök och squash. Gott, gott, gott och jag njöt varje tugga. Köttet var mört som om det tillagats länge och jag blir mäkta imponerad när man lagar något verkligt läckert av bitar som inte är de mest självklara.
Fredrik beställde en efterrätt som jag provsmakade - mangosorbet. Åh, den var också jättegod med en extra liten smak av rosenvatten som jag bara älskar. Tyvärr var jag alltför mätt för att våga mig på en egen tallrik så det får bli nästa gång.

4 kommentarer:

Lea sa...

Hej! Jag har just hittat hit på en blogghopparrunda och blir så glatt överraskad! Nu har jag läst massor av gamla inlägg och måste fortsätta, men först lämna ett litet avtryck. Jag blir så glad att se någon som uppskattar den gamla kokkonsten....känner mig rätt ensam om att göra saft på hösten och använda det till krämbas på vintern. Flera jag känner har aldrig provat stuvad vitkål eller gjort äggsås till fisken. Jag återkommer!

Kinna sa...

Lea - tack! Vad roligt med fler som gillar den här typen av matlagning. Kanske svänger trenden och fler vill göra egna saker. Vem vet?

Solan sa...

Hej kinna
Vilken härlig kulinarisk dag du haft. Bakfickan går inte av för hackor den. har aldrig varit där själv men gubbens döttrar har det och är verkligen helnöjda med besöket.
Tack för du tittade in till mig. Du undrade om luktärt går att äta och svaret är nej. Det står varningstext på fröpåsarna att de är farliga att förtära.

Ha det gott // Solan

Kinna sa...

Solan- då ska jag inte testa dem. =)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...