Eriks bakficka

Både ris och ros till Eriks bakficka - men mest ros. För det första gillar jag lokalen som är relativt avskalad och har en enkelt skön ostajlad atmosfär. Där njuter både ung och gammal en god måltid. Den yngste måste ha varit med oss och har snart nått skolpliktig ålder men där satt ett härligt omaka par vid bordet intill - måste varit farmor som tog med sitt snygga, kostymklädda barnbarn på middag. Sedan slank det in någon kändis som satt vid bardisken med - antagligen sina två barn i äldre tonåren. Ett helt sällskap borta vid entrén skulle ha kunnat vara på representationsmiddag och ett par väninnor diskuterade ivrigt livets viktigheter. Jag satt och kikade runt och gissade på vilka som var där medan jag valde i menyn.

Valet föll på kalvbräss med tryffeldressing och ballotin på gårdsgris med ingefärssky. Gårdsgris innebar att det kom från en särskild gård i Skåne som de samarbetar med. Jag undrade ju förstås för mig själv om det fanns stadsgris också, eftersom jag själv kommer från gård med grisar.

Medan vi väntade beundrade jag de härliga franska knivarna med den lilla flugan. Det sägs att de användes när man åt enklare måltider i det fria och endast hade en kniv med sig att skära bröd och kött med. Laguiole heter den och finns som fällkniv i Frankrike, vilket jag kan tänka mig är ursprungsvarianten.


Maten kom på bordet. Jag var inte särskilt imponerad av kalvbrässen - smakade inte så mycket och ytan tror jag skulle varit krispig. Den kändes mest trött.
Men när varmrätten kom in sjöng jag av fröjd. Jag hade valt något väldigt gott på menyn. Ballotin fick jag förklarat var bog som var nerskuren i bitar, inrullat i späck och krispigt på ytan. Åh så gott. Till det kom en potatisrulle. Runtom underbar sky som smakade lite ingefära. I det låg små, små tärningar bacon som gav det hela en suverän touche tillsammans med äppelbitarna, bräserad lök och squash. Gott, gott, gott och jag njöt varje tugga. Köttet var mört som om det tillagats länge och jag blir mäkta imponerad när man lagar något verkligt läckert av bitar som inte är de mest självklara.
Fredrik beställde en efterrätt som jag provsmakade - mangosorbet. Åh, den var också jättegod med en extra liten smak av rosenvatten som jag bara älskar. Tyvärr var jag alltför mätt för att våga mig på en egen tallrik så det får bli nästa gång.