20 december, 2007

Ättikans lov

En av mina älsklingar i köket är ättikan. Den är god på hösten till mormors inläggningar som rödbetor, ättiksgurkor och ättiksplommon. Men hör också till sillinläggningarna, bruna bönorna, röd- eller brunkålen, som en fantastisk smaksättare. Lisa Matälskaren har lovsjungit den extra och satt den i historisk ram. Den aningen bespottade släktingen till vinägrarna, en katt bland hermelinerna som bör tas fram ur skrubbar och vrår för den ger verkligen maten en extra dimension. Framförallt så här i juletid.

6 kommentarer:

annamaria sa...

Ättika är en sådan sak som man bara ska ha i kylen. Igår skulle jag baka maränger - fick 4 äggvitor över. Åh så var ättikan slut!!! Suck! Sonen fick rycka ut på cykeln och inhandla. Underbara maränger blev resultatet - det blir inte detsamma utan ättika!

KrakelSpektakel sa...

Syrliga saker är underbart.

MammaMat sa...

Jag sjunger gärna ättikans lov! Vad vore söndagsmiddagarna utan mormors gammeldags pressgurka, gjord med bland annat ättika?

Vera sa...

Lustigt. Jag har gått och haft ättika-sug i flera dagar nu. Så kollar jag först Lisas blogg och läser om det och sen hälsar jag på dig också skriver också du om ättika :)
Min svärmor gör en salladsdressing med ättika-grädde-socker-nånting. Måste fråga henne!

Kinna sa...

Vera - Inte så konstigt eftersom jag läst hos Lisa oxå. Den där svärmorssåsen låter som något jag läst om i Charles Emil Hagdahls bok dvs något som har rötter långt tillbaka i 1800-talet. Tror att du skulle kunna gilla den här såsen som jag ofta gör. http://kinnasblogg.blogspot.com/2006/01/yoghurten-med-gubben-r-bst.html

Vera sa...

Ja, det lät gott! Praktiskt också eftersom jag nästan jämt har en hink youghurt i kylen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...