15 april, 2007

Hjälpsamma, stjälpsamma instinkter

Som barn brukade jag rycka den här växten ur dess trygga bo i mossan och suga på roten. Växten heter stensöta och roten smakar sötaktigt gott.
Att saker smakar sött indikerar att de går att äta säger instinkten. En instinkt från urminnes tider som vi föds med. Därför suger vi girigt i oss den riktigt söta modersmjölken, något som hjälper spädisarna att överleva. Inte lika lyckad är samma instinkt för vuxna vilka gärna äter sött och därmed skapar sämre möjligheter att överleva. Vi blir fetare och fetare. Det till och med går så långt att fertiliteten sjunker då fetman ökar för att, vad jag gissar, inte ska föra dåliga gener vidare. Naturen är snillrik.

4 kommentarer:

Qi sa...

Stensötan, ja, den kommer jag också ihåg att jag "skördade" som barn. Jag trodde att detta var den s k lakritsroten som man kunde köpa på apoteket, ia alla fall förr. Smakar den inte lite lakrits, stensötan? Eller kommer jag ihåg fel?

Kinna sa...

Kära Qi, jag vet inte om det kan vara samma somlakritsrot. Jag får smaka igen när jag ser den.

Brazilian Linda sa...

ah jag kommer ocksa ihag datt jaga t det. fast om den smakar larikts det komemr jag inte heller ihag, kasne svag svagt. gott var det iaf.
det har med afetman ar sa sant sa sant. tyvarr sa ater vi aldeles for mkt idagens lage.vare sig det ar sott eller ej.

Hannele sa...

Som barn åt jag alltid vilda örter och växter, jag har fortsatt med det, mycket intressant, jag har ett par bra böcker också, får väl skriv aom det nån gpng.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...