21 mars, 2007

Paris mage och hjärta

Löksoppa ska ätas i hallarna och har en lång tradition på "Au Pied de Cochon" i Paris hjärta. Där serverades den redan när livsmedels- hallarna var placerade mitt i Paris. Då kallades hallarna "Paris mage" Idag är de snarare Paris hjärta. Vad jag förstår blev det för ohygieniskt och trångt med lastbilar att ha kvar mathandeln mitt i stan och den flyttades till förorten (Rungis) i början av 70-talet*.

Au Pied de Cochon har öppet dygnet om och det är kul att gå hit. Handtagen på dörren till toaletten är grisfötter så du förstår nog vad översättningen på restaurangens namn är... Grisfötterna har jag aldrig vågat mig på, men det är en delikatess säger kännarna. Däremot hade de en annan av mina favoriter, friséesallad, lardons, pocherat ägg och senapsvinägrett. (Både löksoppa och friséesallad är lätta att åstadkomma i det egna köket).

Jag kan rekommendera ett besök ute i Rungis, något som jag gjorde för många år sedan. Det finns på min näthinna men inte i linsen den här gången. En verkligt häftig upplevelse!

*rättad uppgift. Tack smulan!

7 kommentarer:

Lagers tabberas sa...

Lyllo!
Man får liksom dofterna förmedlade och känslan.
När jag var 17 reste jag första gången ensam till Paris - det var konsten och jazzen och vinet och maten som drog.
Det var då som alla satt på La Coupole, 102 Boulevard du Montparnasse, alla musikerna, poeterna, skådespelarna, författarna, kändisarna (hamnade första kvällen bredvid Kris Kristofferson)
Och jag hade snål reskassa och beställde Riesling på karaff för under hundringen litern och så satsade jag resten, alltid på ostron eller en plateau Coupole med belons, belondines, claires, moules och en djäkla massa annat. Då kostade den nästan 250 FF vilket var ansenligt och då räckte bara pengarna till en Pied de Porc Grillé.
Samma visa i många år, varje år.
Sist ja var där var väl för något år sedan och då för en sanbb tidig kvällsentrecote med deras klassiska Beure Maître d'Hotel.
Djäklar vad jag tycker det där Paris andas gott, vardagsparis.
Och den där salad lyonaise byter man inte ut!

Kinna sa...

Tja, vad kan jag säga. Lyllo är passande för jag njöt verkligen. La coupole var inte samma sak när jag några år senare bodde i Paris och jag har kanske samma känsla för grisfoten som du har för kupan.

Bendel sa...

Jag tycker att La Coupole fortfarande är magnifikt! Och beundrar köket proffsiga sätt att jobba och effektiviteten. Alltid ostron! Minst.

En sak som gör mig väldigt avundsjuk: Att få hamna bredvid Kris Kristofferson! Åh.

Hannele sa...

Löksoppa på hösten med fem sorters olika lökar, som får mjukna långsamt... smakar bra även på Hisingen ;)

smulan sa...

Hej!
Hittade hit via Karins blog. Jag måste rätta dig om årtalet när "les halles" flyttade. Jag var ofta till Paris hallar 1969 (jag bodde i Paris då)

http://smulansblog.blogspot.com/2006/02/les-halles.html#links

Vad jag minns flyttade hallarna till Rungis i början av 70-talet.

Åh, vilken underbar löksoppa man fick där! Jag kan ännu känna lukten och smaken....

Kinna sa...

Hej smulan, tack för att du såg felet med årtalet. Jag hade hittat uppgiften på nätet så jag rättar efter ditt årtal. =)

Xtian sa...

Pied de Cochon står alltid på listan när man drar till Paris. Kan även rekommendera deras steak tartare som är stor som en halv handboll(nästan). Däremot blir det i kombo med löksoppan alldeles för mycket...tyvärr.

Pide de cochon blir det 18 april igen. Längtar redan.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...