28 december, 2006

Traditioner

Traditioner är kul men inte alltid av godo. Varför tycker jag att man måste äta lutfisk varje år och dessutom av fri vilja? Det finns ju så många saker som jag gillar bättre. En endaste gång har jag lyckats laga till den och få den väldigt god. Alla andra år undrar jag vad jag jag håller på med. Självplågeri? Värsta minnet med lutfisken kan du läsa om här.

3 kommentarer:

Jessica sa...

I min familj var det ett återkommande gräl om hur den skulle tillagas varje år. Fitlusken gick den under.
Det slutade alltid med att de gjorde som varje år. Sedan kom den stora smakprovningen och sedan omdömet, fast men inte tillräckligt fast eller för fast.
Vi går inte in på grälet om tillbehören som också det slutade i att det blev som varje år ändå. Ibland tror jag att de där grälen inte alls handlade om fitlusken utan istället gav folk något att bråka om.

Kinna sa...

Jessica - Underbart smeknamn på fisken, fitlusken. Liknar lite vårt namn på skinkbiten - binkskiten.

Lagers tabberas sa...

För länge sdan hade jag en hustru som var musiker och vi bodde i Norge och där åt vi lutfisk så länge isen låg.
En dag skule vi ha gäster, norska gäster från filharmonien och vi skulle bjuda på lutfisk.
Jag var sen från Akademien och min hustru skulle laga maten vilket hon intygade skulle gå som en dans.
När jag kom hem med rödvinet, kanske en halvtimme innan gästerna skulle anlända, möter jag en storgråtande fru i hallen. Hon tar fram långpannan som fortfarande är varm från ugnen och där ligger några skinnslamsor och ben i några cenimeter saltvatten. Det blev ingenting, allt försvann. Lutfisk som inte urvattnats tillräckligt.
Jag kunde inte hålla mig från skratt vilket kanske bidrog till att vi flyttade isär så småningom.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...