Efterrätternas efterrätt som jag älskade som barn. På söndagarna kunde vi nästan döda för att få den sista portionen. För mig är den fortfarande förförisk. Lite elegant är att servera med en mindre kaka, som kan användas som "påfösare".Fromage, namnet gjorde mig nyfiken och i Charles-Emil Hagdahls bok, Kok-Konsten hittade jag förklaringen; Crème bavaroise kallas i Tyskland för Bayerischer Käse (bäjersk ost, stavning enligt Hagdahl). Hagdahl skriver vidare "Häraf det franska namnet fromage bavarois eller för korthetens skulle endast bavarois... Härmed förstås krämer, i hvilka man inblandar vispadt gräddskum i stället för vispade ägghvitor, för att derigenom gifva dem en ännu lättare och angenämare smak... De skiljas från andra fasta krämer med gräddskum derigenom, att i bäjersk kräm vanligen inga ägg användas." Han kunde sina saker den käre Hagdahl.
I receptet har jag skrivit 3 dl hallon. Jag måttade lite på måfå då inget precist angivits. Smaka dig fram till vad som passar.
Hallonfromage
2 dl tunn grädde
1 msk strösocker
½ msk vaniljsocker
3 blad gelatin
ca 3 dl hallon
2 dl tjock grädde
Hallon till garnering runt om
Läs upp gelatinbladen och värm dem försiktigt i en kastrull. Mosa hallonen och blanda dem med gelatinet. Blanda hallonmassan med tunn grädde och vaniljsocker samt strösocker. Vispa grädden och vänd ner i hallonmassan. Låt stelna i kyl. Stjälp upp på fat, garnera med hela hallon runt om och eventuellt något ätbart grönt blad. (På bilden är det Mahonia blad som inte är ätbara men dekorativa).
8 kommentarer:
ööööh, förlåt en lekman. Men "tunn grädde"?
Har inte en aning och vågar inte gisssa för att framstå som ännu mer korkad...
Men lockande recept (om jag får tag i "tunn grädde" dvs.) ; )
Bra att du frågar och dumt av mig att inte skriva mellangrädde för det är vad jag använde. Receptet är så gammalt så jag gissar att det är gräddmjölk dvs hälften tjock grädde och hälften mjölk då produktutvecklingen på den fronten inte var så stor. =)
Åt nyligen fromage på passionsfrukt, det var väldigt gott. Men hallon blir nog ännu bättre!
Jag har en gammal kokbok från 1930-talet. Påfallande ofta skiljer man på "tjock grädde" och "tunn grädde" i de recept som finns i den boken.
Hemma hade vi en separator när jag var barn.(jag är 40-talist) Vevade man långsamt på den blev grädden tunn.
Ju fortare man vevade desto tjockare blev grädden.
Karin vad intressant. Undrar varför den blev tunn när man vevade långsamt. Även om jag inte är så gammal så hämtade vi mjölk för husbehov hos grannen som hade kor. Det översta lagret på mjölkkannan var tjock grädde och när man skummat ett tag var grädden tunn.
Mums!
Åh, nu vill jag ut i köket och blötlägga gelatin!
Jag skulle helt omormorskt haft tjockyoghurt i. Jag älskar när fromage är lite lättare och syrligare.
Lisa, det låter jättegott. Det skulle ju bli urtrist att vara mormorsk jämt. ;-)
Skicka en kommentar