En spröd och samtidigt seg kaka som påminner om finska pinnar men är skuren istället för rullad till småkakor. Varför kakan är döpt till Nordlänningar vet jag tyvärr inte. Tant Gerda var en äldre fin gammal dam redan för 20 år sedan, när jag lärde känna henne, så fråga kan jag inte heller.
Bordet som syns under kakfatet är det gamla arbetsbordet från min mormors hem. Det är fullt med hack, repor, lite ljusblå målarfärg och har t o m skador efter en mindre brand under en julgransplundring. Ett fantastiskt bord som man önskar kunde tala och berätta sin historia.
Nordlänningar (Gerda Johansson)
(ca 48 st)
200 g smör
1 dl socker
263 g mjöl
1 krm hjorthornsalt
socker och ca 25 g hackad mandel
Arbeta smör och socker pösigt. Tillsätt mjöl och hjorthornsalt. Rulla ut till 6 fingertjocka längder, lägg på plåt, strö över socker och hackad mandel. Grädda i 175°C tills kakorna fått färg. Skär längderna på diagonalen, ca 8 kakor per längd, efter gräddningen.
5 kommentarer:
jag förstår att du ser bakning som en exakt vetenskap när jag ser att det skall vara 263 g mjöl! hihi.
Hi, hi, du är ju för rolig. =)
Tror att det är en felskrivning från originalet, men samtidigt finns det flera mått som är 212 g osv(vilket grundar sig på ett mycket gammalt måttsystem. Tror att det kan vara lod). Kan ju skriva 265 g också. Helt ärligt inte skulle jag kunna sno ihop en sockerkaka utan ett grundrecept som man skulle kunna med en gryta.
Hur kan kakan vara spröd och samtidigt seg? En så kallad oxymoron? Ser smarrigt ut!
Anna, ja du, jag funderade också på varför den både var spröd och seg. Saken är den att jag bakar allt och skriver ner med en gång vad jag tycker så jag får prova igen om resultatet blir desamma. Den var spröd och seg när jag gjorde den.
Hej Kinna, kagerne ser rigtigt lækre ud. Jeg føler nærmest jeg kan smage dem. Rigtig flot blog du har. Det er ikke sidste gang jeg kommer forbi:)
Skicka en kommentar